Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruntimmer midt på krigets skådeplats. Jag kunde
icke föreställa mig så liten omtanke af en fältherre,
som bort beräkna, att yi ovilkorligen här. skulle
anfalla honom. “
Grefve Reventlou endast bugade sig.
“Följ mig, grefve! Ni känner klostrets
lägenheter, förmodar jag. Om damer skulle befinna sig
der, är det vår första pligt att rädda dem! Ni skall
visa oss vägen!“
Generalen gaf med dessa ord sin häst sporrarna.
“Fortsätt elden!“ befallde han, då han red förbi
generalqvartermästaren. Han tog vägen längs efter
den fientliga vallen till Breitenburgerporten, som
öfverste Saucy redan besatt. Generalen red i
fyrsprång, åtföljd af sin talrika svit.
I samma ögonblick, som öfverste Lofelt ville
rycka in genom porten, anlände generalen sjelf. Yid
åsynen af honom upphäfde bussarna, som tillhörde
hans eget regemente, ett väldigt hurrarop. Generalen
besvarade det med en helsning med värjan och red
sjelf fram till första kompaniet. “Följen mig, gossar!“
hördes hans röst, der han ilade in i den brinnande
staden.
Den hårda blåsten, som friskade på elden, ökades
ända till storm och slungade flammor och bränder
från hus till hus. Invånarne hade flyktat till största
delen, så att endast här och der syntes någon enskild,
som hoppades rädda något ur förödelsen och med en
girighet, som trotsade sjelfva dödsfaran, störtade öfver
de brinnande gatorna. Det eljest täta rökmoln, som
skulle insvept skådeplatsen för hela uppträdet i sina
slöjor, refs bort af stormen, så att hela den mot
svenskarne vända sidan af staden ganska väl kunde
urskiljas, helst äfven den svenska krutröken hastigt
drefs bort öfver staden och blandade sina ljusa hvirflar
med de mörka af husens brand.
Generalen fann snart, att det icke var möjligt
att tränga igenom staden, som danskarne öfvergifvit;
men han ville fram till klostret, så vidt bianden
tillät menniskor att nalkas det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
