- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
236

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillfälle erbjöde sig. Hon tog derföre allt i betraktande,
som kunde vara af inflytande på hennes befrielse.

Eröken Anna, som hade undersökt klädförrådet,
försäkrade, att det i alla hänseenden var utsökt.

Grefvinnan vände sig derefter till Sell. “Har
du någonsin förr varit i denna stad?“

“Nej, nådiga fru, jag har aldrig varit i någon
annan stad, än Husum.“

“Då befinna vi oss alla tre lika främmande på
denna ort. Men det låter sig väl göra, genom goda
och välvilliga menniskors biträde, att kunna få rätt
på vägarna åtminstone.u

Då det led till aftonen, erhöllo damerna ännu
ett besök af probstinnan som tillsade dem, att hon
skulle låta bära till dem deras aftonmåltid, vid
hvilken hon ville hålla dem sällskap.

Grefvinnan beslöt nu att förändra sin ton till
mera ödmjuk. Hon neg vördnadsfullt och svarade:
“Det är en alltför stor ära fru probstinnan gör oss.
Om den lyckan kunde hända mig, att i mitt hus, i
mitt fädernesland, få se en så vördnadsvärd dam,
skulle jag skatta mig obeskrifligt afundsvärd.“

“Ah, ni är artig, ni kan vara intagande, min
vackra grefvinna! Jag tackar er, men då skulle
verkligen krigets gång blifva helt annorlunda, än vi
hoppas af Guds rättvisa. “

“Ingen kan ju veta, hvad framtiden bär i sitt
sköte. Var emellertid öfvertygad att jag menar
uppriktigt, högvördiga fru!“

“Jag skall bemöta er, som om ni vore en gäst i
mitt hus. Det enda jag beklagar är, att jag nödgas
hålla er i detta med galler försedda rum. Men jag
skall se till, att ni af intet anuat, än rummet, skall
påminnas om att ni befinner er i fångenskap."

Under aftonmåltiden satt probstinuan närvarande
på en stol, utan att dock sjelf smaka anrättningen.
Hon uppehöll samtalets gång och tycktes, genom
grefvinnans artighet, tillfredsställd och glad.

I den bästa sinnesstämning, som ett af naturen
så med bitterhet genomdränkt sinne, som hennes, kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free