Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakom dem slog en eldflamma fram, och då de
genom den lilla hörndörren utkommit på borggården,
sågo de högt uppe taket i full låga.
Ett stycke af den midt emot belägna väggen
hade nedstörtat, så att den som var oförskräckt och
vågade lifvet, kunde inträda derigenom.
“Följen mig, Anna och Sell!“ ropade grefvinnan.
“Gud skall vara vår hjelp!“
Hon ilade förut genom den vida remnan. Ett
stort hvalf mötte derinnanför och längst fram en port.
De flögo dit. Porten ledde till en trappa, utför hvilken
de kommo till en liten brygga, troligen klostrots
tvättbrygga, anlagd i sjelfva Störfloden. En båt med åror
låg fästad vid bryggan.
Nu kände sig Sell i sitt element. “Ja, nu
hjelper oss Gud!“ ropade hon. “Vi skynda undan
med båten!“
Skyndsamt stego de uti, Sell knöt lös tåget och
satte sig vid årorna. För den öfvade flickans raska
årslag ilade båten utför floden, mellan de höga
dammarna på dess båda stränder. Bedan hade en tät
rök lägrat sig på den sidan staden öfver vattnet, så
att den dolde de bekymrade qvinnomas flykt.
10.
Hela den fordom välmående och prydliga staden
Itzehoe höll just på att förvandlas till rykande
ruiner, då de af öfverste Lofelt detacherade
sven-skarae genom förödelsen sökte att tränga fram till
frökenstiftet. De oförskräckta bussarna tycktes icke
ovana vid elden, äfven då den, såsom här, rasade
ibland menniskoboningarna. Endast med största
svårighet förmådde grefve Reventlou följa dem. Ehuru han
egentligen var fånge och de beklagansvärda damerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
