- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
242

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För att undgå olägenheten af denna rök, drog sig
riksmarsken, med bibehållande af slagtordningen, något
mera mot söder. Denna rörelse, verkställd med så mycket
sammanhang, som många regementens obekantskap med
kriget gjorde möjligt, bemärktes genast af svenskarne.
Också de gjorde en rörelse på ömse sidor om den
brinnande staden. Genom den ville de tränga sig
ofvanför danska arméen och afskära densamma
und-flykten norrut till Schlesvig och Jutland. Det var
konungen sjelf, som ledde denna väl uttänkta manöver.

Riksmarsken befann sig med sin stab i midten
af sin slagordning, då grefve Reventlou, som bekommit
en ryttarehäst, åtföljd af några danska dragoner, kom
fram till honom.

“Hvad ser jag!“ ropade riksmarsken. “Ni kommer
tillbaka, grefve Reventlou ?“

“Jag har varit fången, men undkommit, ers
excellens!“

“Och hur har ni kunnat göra det?“

“Jag skickades till det brinnande frökenstiftet,
för att visa hvar grefvinnan befann sig.“

“Min Gud, grefvinnan De la Gardie! Fann ni
henne, herr grefve ?“

“Nej, jag fann ingen lefvande menniska!“

“Alla fröknarna hafva blifvit räddade. Jag lät
bortföra dem till Heiligenstadt.“

“Var grefvinnan De la Gardie och hennes fröken
då icke med?“

“Nej, man har förmodligen glömt dem qvar. Jag
fruktar att gamla probstinnan gjort det med flit.“
“Sådant vore alltför barbariskt. Om de brunnit
inne så beklagar jag oss. Generalen och till och med
kungen skola naturligtvis harmas deröfver. Och vi
må göra allt möjligt för att urskulda oss. Man skall
dock alltid beskylla oss för ett i vår tid oerhördt
barbari, att hafva uppoffrat värnlösa qvinnor. Vår
enda undskyllan blir, att svenskarne sjelfve skjutit
eld på staden. “

“Det är en så mycket bedröfligare tilldragelse,
som den kommer att tydas till vår vanheder/*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free