Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefven begaf sig till en i grannskapet belägen
by, Bardenfleth, vid stranden af Stör. Erån dammen
derstädes kunde han taga en öfverblick af danska
arméens ställning. Den föreföll honom, ehuru det
icke egentligen var med militärisk blick han kunde
bedöma den, som den varit med skicklighet vald.
Svenskarne deremot anryckte, såsom det tycktes mycket
mindre ordnade. Afstånden mellan de svenska
kolonnerna, som nu ryckte fram från det brinnande Itzehoes
ruiner, voro mindre jemna; sjelfva massorna på långt
när icke så lika stora. Men rörelserna skedde raskare,
hvarje kavalleri- eller infanterimassa tycktes med en
viss säkerhet ila fram. Det var fart och kraft i
manövrerna.
För en dansk fosterlandsvän låg i denna anblick
något bekymrande. Men grefven beslöt att icke
uppehålla sig på sin resa. Han tillsade en bonde i
Bardenfleth att genast sätta honom öfver floden.
Bonden förde honom ned, utför en i sjelfva
dambyggnaden anlagd trappa, till flodstranden, der den
tunga farkosten var förlagd, och begynte att lösa
tåget, hvarmed den var bunden vid en påle.
Grefven lät sin snabba blick tankfull dröja på
de grumliga böljor, som här vid denna krökning af
floden, ilade förbi. Då framsköt ur den närmaste
bugten en lätt båt, rodd af snabba åror. Den höll
sig midt i flodfåran och ilade utföre med stor
skyndsamhet. I båten befunno sig tvänne qvinnor insvepta
i kappor och en tredje, som bar en Halligerqvinnas
drägt, förde årorna.
Just då båten ilade förbi trappan, der grefven
stod, igenkände han i Halligerqvinnan — Edo Tetens
dotter.
“Sell!“ utropade han. “Sell, är det du, Sell?“
Den unga flickan hvilade genast på årorna.
Men hastigt inföll en af de andra qvinnorna:
“För Guds skull, Sell! Det är grefve Reventlou!
Stanna icke! Skynda, skynda!“
“Men det är ju amtmannen!“ sade den frisiska
flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
