Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hon genast gilvit sig tillkänna, derom är jag
öfvertygad.“
“Om herr grefven och generalen tillåter mig att
föreslå, kunde d«t väl låta sig göra att utskicka några
rekognosceringar att undersöka trakten. De kunde ju
i tysthet få instruktion att efterspana de båda svenska
fruntimren."
Generalen biföll genast detta förslag, och med
vanlig omtanka verkställdes det af Dahlberg
personligen, som just begagnade tillfället att sjelf, med ett af
dessa partier, göra en ridt till Ditmarschgränsen, medan
arméen tågade framåt Re ndsb ur ger vägen, der generalen
väntade att träffa konungen sjelf.
Då Dahlberg, åtföljd af en liten afdelning finska
ryttare, nalkades byn Hohenaspe, blef han varse ett
litet slott, gömdt bakom en grupp lindar, i grannskapet
af byn. Han beslöt genast att besöka slottet. Det
tillhörde danska riksrådet Hans Lindenow, Ulfelds
svåger, enligt hvad han förnummit af byns invånare.
Slottsporten befanns stängd, och Dahlberg med
sina ryttare stannade utanför slottet, medan trumpetaren
red fram, för att begära tillträde. Så snart han blåst
ett par appeller, öppnades porten och en medelålders
herre trädde ut. Det var lätt att af drägt och
åtbörder finna, att han måste vara riksrådet sjelf. Han
inbjöd den svenske befalhafvaren och hans soldater
att emottaga förfriskningar i slottet.
Dahlberg emottog, med sin medfödda artighet,
inbjudningen och ryttarskaran red in på borggården.
Borggården var icke särdeles stor och hela
slottet var föga lämpligt att göra motstånd mot en
belägringsstyrka, sådan en med svensk omtänksamhet
utrustad krigsmakt hade att erbjuda. Det kunde
emellertid utgöra en förträfflig punkt för en liten
förpost, som derifrån hade tillfälle att observera
Dit-marschcrgränsen.
Dessa tankar genomforo Dahlberg på ögonblicket.
Då han inträdt i salen, emottogs han af den ädla
värdinnan, fru Elisabeth Augusta, grefvinnan Eleonoras
yngre syster och lik henne i behag och bildning, om också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
