- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
260

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berge, der jag åtminstone några timmar i trygghet
kan få hvila ut.“ . •

“Fru grefvinna, — jag kallar er såsom ni sjelf
nämnt er, — mitt hela hus står till er tjenst; behagar
ni följa mig, så skall jag föra er dit!“

“Vår goda Sell!“ utropade fröken Anna, “hvar
är hon, och hvar skall hon finna oss?“

“Jag skall låta uppsöka henne, om det är hon,
som rodde båten. Var utan fruktan/4 yttrade syndicus.
“Ni kan utan tvekan följa mig.“

“Er uppsyn inger mig förtroende/4 sade
grefvinnan, “jag behöfver flera underrättelser, som ni
skulle kunna lemna mig, efter ni är embetsman på
stället. Men jag vill dröja med mina frågor, tills jag
får tala med er enskildt.“

“Tillåt mig endast en fråga: kommer ni från
Hamburg, fru grefvinna?“

“Jag kommer från Itzehoe!“

“Ifrån Itzehoe!“ utropade syndicus bestört. “Ni
säger att ni är svenska; ni kommer sjövägen; förlåt
mig, fru grefvinna, när lemnade ni Itzehoe ?“

“Jag kan icke bestämdt uppgifva tiden, men det
var på förmiddagen/4

“Känner ni den stora olyckan ?“

“Då vi lemnade staden stod den i brand/4
De nyfikna borgarnes flock trängde sig lyssnande
närmare. “Itzehoe! Hon kommer från Itzehoe!“
utropade de.

“Behagar ni, herr syndicus, såsom ni lofvat, föra
oss till en boning, der vi kunna vara trygga?“
påminte grefvinnan, som kände sig plågad af den
efterhängsna nyfikenheten.

“Detta är mitt hus,“ sade den vänlige men med
en viss tillgjordhet behäftade mannen, i det han förde
damerna tvärt öfver den lilla platsen vid hamnen.

Det var for grefvinnan en angenäm känsla, att
inträda i rum, der det bildade lifvets smak och
be-qvämligheter mötte henne. En ung fru, med en vänligt
inbjudande uppsyn, något öfverraskad, men derföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free