- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
267

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det är sannt: jag bär också min gemåls namn.
Han heter grefve De la Gardie. “

“Och är general för svenska infanteriet ?“
“Alldeles, min herre."

“Tillåt mig, fru grefvinna, att få förklara min
förundran att träffa er här. Jag trodde, att Di följt
probstinnan och stiftsfröknarna till Burg.“

“Man behagade lemna mig och mina båda yänner
midt i elden.“

“Jag visste icke, att probstinnan begått denna
oförlåtliga försummelse. Men tillåt mig att förklara
min glädje öfver grefvinnans räddning icke desto
mindre! Den förefaller mig alldeles gåtlik.“

“Den har äfven förefallit mig så. Min afsigt är,
att i detta gästvänliga hus afbida mina landsmäns
ankomst.“

“De skola förmodligen redan vara här om några
timmar. Jag ämnar tåga vidare, så snart vi rastat
en stimd.“

Midt under detta samtal öppnades dörren och
grefve Reventlou sjelf inträdde. Vid åsynen af
damerna blef han högst förvånad. Men ett skimmer af
tillfredsställelse målade sig tillika i hans drag.

“Således finner jag eder ändå, mina damer!“
yttrade han. “Ni har förgäfves sökt att fly ifrån
mig.“

Grefvinnan svarade endast med en oroligt
forskande blick.

“Ni får förlåta, fru grefvinna,“ återtog grefven
med mörknande uppsyn, “att jag icke kan eftergifva
min öfverhets rätt. Ni kan icke på olagligt sätt
erhålla er frihet tillbaka. Er person är oss alltför
dyrbar, för att så utan omständigheter lemnas
tillbaka. Att er behandling skall blifva fullkomligt
värdig, var derom säker; men vi måste behålla er i
vårt förvar. “

Grefvinnan hade bleknat, och hennes läppar
darrade af en återhållen harm, då hon sade: “Äfven af
er, grefve Reventlou, hade jag väntet annat, då jag
en gång blifvit befriad från en undergång, som på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free