Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåtalig den var, hela Europa dock skulle haft
svårighet att uppställa en make.
Damernas vagnar körde rakt fram till den
kungliga paulunen, medan konungen och de ridande
her-rarne besökte samtliga regementena och helsade dem
under glädjesalfvor och trumpetskall. Så snart
konungen anländt till en trupp, slöt sig dess befalhafvare
till hans svit, så att denna oupphörligt tillväxte, och,
när han red upp till paulunen, bestod af arméns hela
högre befäl.
Damerna hade redan blifvit införda i tältet, då
konungen anlände med sina herrar. Medan hans
majestät och herrarne stego af sina hästar, som
öfver-lemnades åt den väntande stallbetjeningen, bildade
damerna en lefvande krets, en blomsterkrets, hvaruti
verkligen icke saknades ganska täcka blommor, inom
tältet. Den vördnadsbjudande hertiginnan ställde sig
i spetsen för damerna och då de alla, vid hans
framträdande, för honom gjorde en djup nigning och
vörd-nadsfullt sänkte sina hufvuden, tog hon ordet: "Eders
majestät!" sade hon. "Yärdigas tillåta oss att för den
store hjelten, hvilkens ärofulla bedrifter hafva väckt
hela Europas beundran, den nya tidens Alexander,
frambära allas vår underdåniga lyckönskan och glädje
att hafva fått skåda denna herrliga dag och vara
vittnen till den konungsliga makt och krigiska ära,
som äro eders majestät anboma."
Carl Gustaf bugade sig för den stolta svärmodren
och framsteg för att högtidligen omfamna henne. Hans
undersätsiga gestalt, det mer än vanligt af en stor
middag på Gottorp och rid ten derifrån blossande
ansig-tet, och i allmänhet det uttryck af fryntlighet, som
hörde till hans person och hans lynne, skulle helt och
hållet beröfvat honom det anseende till det yttre, som
man ville väntat och fordrat af en konung, så framt
icke de stora, klara, tankfulla ögonen, såsom tvänne
mörka speglar, uppfångat och återgifvit ett lif, som
vittnade om snille och sann själsstorhet. Det låg
dessutom i Carl Gustafs skick något storartadt, i
synnerhet då stora tankar sysselsatte hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
