Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag hoppas att min far alltid skall bibehålla
Sveriges vänskap."
Grefven fann intresse i att betrakta det älskvärda
barnet, som med mera verldserfarenhet, än han kunnat
vänta af hennes år, besvarade hvavje af hans frågor.
Sedan förfriskningar blifvit med kungligt
öfver-flöd framburna, begynte på en gång hela arméns musik
att blåsa upp till dans. Då drogos de rika forhängen,
som förut be täckt taltets sidor, undan och det befanns
att en danssal, genom hvilkens väggar, endast bildade
af blomsterpelare, sommarvindarnes fl äg tar fritt
sväfvade, blifvit uppförd näst intill tältet.
Konungen, som sjelf icke var rätt road eller ens
fann sig skicklig för dans, fattade dock sin svärmors
hand och ledsagade hertiginnan i en högtidlig
promenad omkring danssalens golf, liksom för att
inviga det.
Derefter begynto de öfriga medlemmarna af det
kungliga gästabudet att lifligare egna sig åt detta nöje.
I den tidens långt mera prydliga danser sväfvade nu
furstar, generaler, prinsessor och fröknar glädtigt om
hvarandra.
Det skönaste paret var otvifvelaktigt den svenske
generalen grefve De la Gardie och den unga
mark-grefvinnan af Baden-Durlach.
Under dansen framburos skyndsamt fältstolar, på
hvilka åskådarinnor, som dragit sig tillbaka eller
hvi-lade från dansen, bildade en krets kring de dansande.
Bakom dem stodo kavaljererne, artigt uppvaktande dem.
Konungen hade också tagit plats och betraktade
med ett fryntligt leende det glada hvimlet.
Då närmade sig honom generalqvartermästaren
Dahlberg och stannade, med vördnadsfull ställning
och blicken fastad på honom, på några stegs afstånd.
I det konungen hvälfde sina ögon omkring, blef han
varse Dahlberg, och läste genast i hans ansigte att
han hade något att meddela. Carl Gustaf nickade
vänligt åt honom och reste sig, utan att visa den
minsta otålighet, långsamt från sin plats, samt vinkade
honom att följa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
