- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
290

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och infanterimassorna utbredde sig, samlade brännbara
ämnen och begynte tända sina bivuakeldar.

Men på konungens tillsägelse fortfor dansen,
trumpeter och pipor klingade tillsammans, och då
skymningen inbröt tändes lampor, hvilkas bländande
sken vidt omkring med sina strålar förkunnade den
kungliga banketten% prakt.

15.

Då det led till midnatt skallade de sista
fanfarerna vid konungens tält. De förnäma gästerna
be-gåfvo sig till sina vagnar och dessa aftågade, i en lång
rad, med beridna fackelbärare i spetsen, till Gottorp
och Schlesvig. Eörhängena nedfälldes omkring det
kungliga tältet, der lamporna släcktes. Det blef en
tystnad öfver den nattliga nejden, som endast
upplystes af bivuakeldarna, kring hvilka infanteriet hade
lagt sig till hvila, medan de utsatta posterna i sin
tillbörliga krets omgåfvo det.

Grefve De la Gardie, tankfull och till och med
efter banketten nedslagen, begaf sig till sitt hvilande
folk. Adjutanter, som skickades förut, förbjödo all
gevärsropning, allt högtidligt emottagande, emedan
befälhafvaren icke ville störa folkets ro. Yid en post
lemnade både generalen och hans följeslagare sina
hästar och framgingo till fots till en af eldarne. Här
lät De la Gardie utbreda en kappa på marken och
lade sig ned för att öfverlemna sig åt sina tankar,
hvilka, att döma af ögonbrynens rörelse, icke voro
särdeles angenäma.

Generalen kunde icke sofva och önskade det icke
heller. Han befann sig på en liten upphöjning öfver
marken, som tillät honom, att, då han lyfte hufvudet,
se längre bort än de som omgåfvo honom. Snart
tycktes hans ögon fasta sig vid ett särskildt föremål,
som kunde urskiljas längst bort i fjerran. Det var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free