Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poster på tillbörliga ställen, så innesluta yi staden
från landsidan.“
“Den erhåller just i detta ögonblick en egen
förstärkning, “ yttrade Dahlberg, just i det han tog af
sig hatten, för att uträtta den gifna befallningen.
Han pekade till strandbryggan vid sjelfva staden.
“Der lägger det kungliga fartyget till,“ sade Carl
Gustaf tankfull.
“Troligen besöker konung Fredrik sjelf i detta
ögonblick sin stad,“ återtog Dahlberg, bugade sig och
och red bort.
“Då få vi troligen emottaga ett utfall,“ anmärkte
Wrangel. “Med mindre kan väl icke hans ankomst
firas.“
“Låt hålla vår vall väl besatt med fotfolket,
grefve Jacob!“ befallte konungen. “Yi draga oss
tillbaka och låta danskarne, om de företaga ett utfall,
komma så nära, att vi kunna gifva dem en dugtig
minnesbeta. “
Grefven bugade sig, kastade om sin häst och red
rakt fram till lägret.
Äfven konungen och de öfriga generalerna
lem-nade strandhögen och begåfvo sig till sina tält för
att träffa förberedelser till en annan strid, sedan
artilleriets, som fördes mera på afstånd, för ögonblicket
blifvit afbruten.
Då grefve De la Gardie nalkades sitt tält, stod
der utanför en man, som framträdde för att helsa
och begära att blifva hörd.
Grefven kände genast igen Ungraren, som han
skickat till Ditmarschen. “Följ mig!“ befallte
grefven, i det han gick förut in uti sitt tält.
1*7,
Löljtnant Silfverbjelke var en af dessa krigets
söner, som icke tycktes tänka på annat, än sin njut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
