- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
304

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Jo, den här slottsherrn har så mycket att hviska
med det der långa, envisa och tystlåtna folket.14
“Det är väl riksrådets underhafvande.“

“Nej, herr löjtnant! Det är friser och
Ditmarsch-boar långt vesterifrån.“

“Menar du det, korpral? Yi skola knipa och
förhöra en!“

“Sådant skulle bara väcka dem och göra dem
ännu mera på sin vakt.“

“Nå, hur menar du då. Yi kunna val icke
misstänka och hugga blindt heller!“

“Nej visst! Men nog borde förhöret ske försigtigt.“
Löjtnanten svarade intet, utan gjorde, hvisslande,
ett par slag af och an på golfvet. Han funderade.
“Hör på, korpral!“ sade han slutligen.

“Herr löjtnant!“

“Nar du härnäst tycker, att en sådan der gosse
ser misstänkt ut, så narra honom in i vaktsalen. “
“Skall ske, herr löjtnant.“

“Med all vänlighet likväl, förstår du.“

“Ja, gudbevars! Jag skall nog prata tyska med
dem. Men de förstå svenska mer än man skulle tro.“
“Det ligger i den frisiska dialekten “

“Ja, det är möjligt, men hvari det nu ligger, så
förefaller det misstänkt."

“När du lockat in en sådan der fogel, så låt i
all tysthet säga mig till."

“Efter befallning, herr löjtnant!“

Korporalen gjorde sitt ställningssteg och aflägsnade
sig, medan löjtnanten begaf sig upp till riksrådets rum.

Riksrådinnan befann sig, då löjtnanten inträdde,
ensam i salen. Riksrådet hade nämligen, som hon
sade, begett sig ut till en af sina underhafvande, för
att tillse något, som hörde till egendomen. En viss
darrning på rösten, då riksrådinnan yttrade detta,
väckte likväl händelsevis löjtnantens uppmärksamhet.
Han lät sig emellertid icke märka, ehuru han blef
något allvarsammare.

Han tog plats på en högkarmad stol invid ett
fönster midtemot riksrådinnan och sade» med ögonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free