- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
320

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det har jag också sagt, stackars flicka.“

“Ja, men Izora ville icke, att någon annan skulle
få säga det! Derför flydde jag och följde med.“

Grefven kände en besynnerlig rysning. “Du har
sannerligen icke gjort klokt, Izora.“

“Jag har icke gjort klokt — det är sannt! Men
jag har gjort hvad jag måste göra. Mitt hjerta har
icke lemnat mig någon fred.“

“Att söka fred hos en armé i fält, var en egen
tanke. Men hur vet du, att grefvinnan skulle föras
till Sönderborg?“

“Jag vet det och har hört det! Det var en slug
grefve, som nog visste hur han skulle föra henne
igenom. “

“Aha, den förslagne grefve Reventlou!“

“Jag vet icke hans namn! Men grefvinnan gret.
Och de andra fruntimren greto! Izora gret också.“
“Du talar i idel gåtor, min flicka!“

“Izora vill aldrig tala mera, aldrig se mera! Gud
vare med ers excellens!“

Med dessa ord vände sig flickan om och
försvann. Grefven kastade en orolig blick efter henne.
Hon var en ung polsk nunna, som åtföljt armén och
ansågs som halfförryckt, så att hon fick gå hvar hon
ville och af alla bemöttes med ett slags m^dlidsam
välvilja.

Nu inträdde kammartj enaren för att kläda grefven
till den nattliga stormen. Han påtog, under den
dyrbara sammetsrocken en pansarskjorta af fint flätverk,
silfver och stål, som säkert skulle motstå åtminstone
hvarje värjstyng. Hufvudét betäcktes med en
stål-hufva, hvarpå den befjädrade hatten sattes. Ett par
sköna pistoler stuckos i bältet och vid sidan spändes
ett polskt svärd. Då kammartj en aren knöt
fältbindeln, som grefven skulle bära öfver axeln, utbrast
denne: “Hvad vill det säga, Johan? Det är ju icke min
vanliga!“

“Ers excellens! Förlåt att jag uppfyllt en hög
dams befallning. Denna fältbindel, som är broderad
med De la Gardieska vapnet, har blifvit mig lemnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free