Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina hjeltar. Hvarje blick som han kastade öfver
sundet, uttryckte -hans längtan att nå den lockande
stranden, ehuru den alltmera afklädde sig sin gröna skrud,
gulnade och slutligen höljde sig med vinterns hvita
likduk. De la Gardies blickar, då han nalkades
stranden, sökte också på andra Bi dan om de kalla böljorna
föremålet för sin varmaste längtan. Han hade, ehuru
han alltmera egnade sig åt sina pligter såsom fältherre,
just för att dermed lugna sitt hjerta, dock icke
kunnat återvinna den glada och friska tillförsigt till
segern och framgången, som förut alltid utmärkt
honom; men han delade härens önskningar.
Å sin sida hade danskarne icke försummat att
vidtaga alla tjenliga åtgärder till sitt försvar. Hela
den krigsstyrka, som återstod efter eröfringen af
Fre-driksodde, var församlad och förlagd längs efter kusten
af Lilla Bält
På Eyen, i staden Assens, hade grefve Reventlou
åt de fångna svenska damerna anvisat ett litet hus
till boning. Förvarade, såsom det tycktes, af en så
djup graf som Lilla Bält, behöfde de icke så noga
bevakas. Grefven hade derföre, sedan han förbjudit
stadsboerna att lemna dem någon båt, unnat dem
åtminstone så mycken frihet, att de ångo emottaga och
göra besök. Emedan flere af de danske befalhafvarnes
fruar också befunno sig i staden, blef umgängeslifvet
här åtminstone en förströelse om icke en tröst för de
svenska fruntimren. De lefde dock helst för sig sjelfva
med den unga Halligerflickan och hennes far, som icke
ville skiljas från sitt barn.
Från ett af fönstren hade grefvinnan utsigt öfver
sjön. Hon tillbragte långa stunder med att derifrån
blicka ut emot den gentemot belägna stranden, der
hennes make, hennes konung, hennes landsmän
befunno sig.
En dag sade fröken Anna: “Hela sjön måste ligga
tillfrusen. Be, huru många menniskor som vågat sig
ut på isen.u
“Den tycks verkligen vara ganska fast. Tänk om
svenskarne kunde komma öfver!“ Som en blixt flög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
