Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hur kan ni veta det, fru Rigborg?“
“Just på morgonen reste en kurir, som ämnade
sig öfver Nyborg till Seeland, förbi min gård. Han
berättade det, medan jag försedde honom med en liten
undfägnad, och byfogden framförde en ny häst till
ombyte.“
“Det ser då i sanning icke särdeles lyckosamt ut
för oss! Allt sedan svenskarne togo Eredriksodde, kan
man vänta allt af deras djerfhet.“
“Men bönderna hafva blifvit kommenderade i natt
att hugga upp isen vid stranden af Lilla Bält.“
“Sådant lär väl icke hindra svenskarne. Men vi
vilja ännu hoppas. Låtom oss tala om något annat,
fru Rigborg; jag blir endast missnöjd och’orolig, då
jag tänker på svenskarne. “
“Ni har nu, herr Laurids,“ inföll fru Rigborg
med en tvekande uppsyn, “genomläst mina papper.
Anser ni er kunna återställa dem åt mig?“
Herr Laurids besinnade sig.
Slutligen sade han: “Dessa papper äro till en
del offentliga handlingar. De innehålla Höieste Rets
dom så väl öfver er, fru Rigborg, som öfver herr
Fredrik Rosenkrands.“
Fru Rigborg suckade.
“Det var en hård dom,“ anmärkte herr Laurids.
“Men ehuru mycket ni lidit, fru Rigborg, finner jag
dock isynnerhet herr Fredrik Rosenkrands
beklagansvärd. Fastän . det kunde synas grymt, att ni blef
inmurad i er fars hus •..“
Fru Rigborg kastade en betydelsefull blick på
det stora skåpet.
“... så hade ni dock er mor, som tröstade er,
och på allt sätt sökte förmildra fångenskapen. Men
han, den stackars herr Rosenkrands, som ehuru oskyldig
han var, dömdes ärelös och landsflyktig! Säkert har
ni, fru Rigborg, fall t många tårar för hans skull!“
Fru Rigborg rodnade. “Visserligen har det gjort
mig ondt om honom,“ sade hon sakta; “men det var
ju konungen, som borde göra upp den saken med
honom!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
