Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom hos mig, då han kommer; men kan då
mark-grefvinnan fa blifva hos er?“
“Det förstås! Men de skullo väl längesedan hafva
varit här, efter herr Holgers bref är dateradt den 20
hujus, och vi hafva i dag den 28.“
“Isen har förmodligen hindrat afresan från
Flens-borg.“
Ett buller, som hördes på borggården, förmådde
herr Laurids att kasta en blick ut genom fönstret.
Han varseblef då en trupp krigsfolk, som beledsagade
en släda, dragen af tunga holsteinska hästar. Inom
de förgylda förskansningarna af stora sirater på den
vidlyftiga slädan syntes tvänne fruntimmer. Det ena
ansigtet utvisade ungdom och behag; men öfver de
täcka dragen hvilade ett dystert uttryck, som kanske
förökades af vinterkylan. Den andra damen var
äldre, och såg ut att innehafva någon underordnad
befattning. Anföraren för truppen, hvilken utgjordes
af idel rytteri, var en äldre man, hvilkens hela
gestalt och skick utvisade, att han var uppfödd i
krigets skola. Han anordnade truppens rörelse och
ställning, så att den skulle skydda damerna, medan
han sjelf inträdde i slottet.
Fru Rigborg hade uppstigit och ställt sig
bredvid herr Laurids, för att likaledes betrakta uppträdet
på borggården. Modershjertat igenkände genast
anföraren, och emellan de kalla isblommorna på rutan
flögo kärleksvarma blickar ned på det älskade
föremålet.
Herr Laurids skyndade att emottaga sin gäst,
men fru Rigborg blef stående i tyst väntan. I den
gamla fruns hjerta rörde sig sällsamma känslor. Det
hade endast få gånger under hennes lif varit henne
förunnadt, att få skåda sin ungdoms son, kring hvilken
så betydelsefulla hemligheter spände sitt nät. Han
anade visserligen icke, att det var en broder, som
han hade att älska och lyda i sin konung; men det
var nu möjligt, att både konungen och han skulle
upplysas derom. Fru Rigborg kände sig fattad af
en obestämd bäfvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
