Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men då den ene brodern kan ega konungens
förtroende, medan den andre — befinner sig i svenska
armén, tycks det som ett svågerskap icke skulle vara
tillräcklig grund till misstroende/*
“Visst icke ensamt, ers Durchlaucht! Ty om man
skulle, på grund af slägtskap och förvandtskap med
dem, som öfvergålt till svenskarne, bedöma vårt rikes
herrar och män, hvem skulle då icke blifvit misstänkt
för förräderi mot sitt fädernesland ?“
Fru Else framträdde i detsamma med en utsökt
artig nigning och frågade, “om icke Deres
Durchlaucht behagade, efter den besvärliga resan, tillåta
att någon spis framsattes. “
Markgrefvinnan tackade och önskade derefter att
få en stund vara ensam, för att samla sina tankar.
Herr Laurids afiägsnade sig genast och hans fru
följde honom.
Don unga damen, så snart hon blifvit lemnad
för sig sjelf, kastade med uttryck af lifiig otålighet
de pelsverk, som besvärade henne, från sig och gick
fram till fönstret, för att kasta en blick utåt. Ehuru
frusna rutorna voro, kunde hon likväl genom en och
annan klarare fläck se slottets närmaste omgifningar.
Det föreföll henne ensligt och dystert som ett
fängelse. Hon var ifrån barnaåren van vid praktfullare
omgifningar, än som funnos på en egendom, tillhörig
en visserligen förmögen, men mera åt den redbara
lärdomen än prakten hänvänd forskare. Dessutom
föreföll den nordiska vintern, som utbredt sitt täckelse
öfver nejden, förfarande för den unga sydtyskan från
drufvomas hemland. Hon frös, och dock brann det
i hennes innersta. Hofdamen, som följde henne, tycktes
icke *vara af den art, att hon kunnat öfva något
inflytande eller ens gifva någon riktning åt den unga
furstinnans sinne och infall. Hon endast gick sin
herrskarinna tillhanda med uppassning.
Men snart vändes markgrefvinnans uppmärksamhet
på en grupp ryttare, som nalkades ur den närbelägna
skogen. Ehuru markgrefvinnan sett en stor här, då
den uppträdde i parad, hade hon vid hofvet ioke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
