Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, det var länge sedan gården förlorade sitt
namn, ty fru Ellen Marsvin kallade den efter sig
sjelf Ellen sborg. “
“Och nu är det hennes dotter som är egarinna?“
“Ja, det.är den berömda fru Kirstine —a
“Gif akt!“ kommenderade löjtnanten. “Korpralen
vinkar åt oss. Slut lederna! Eramåt marsch! Yi få
väl taga värdinnan i ögonsigte, när hon visar sig!“
Löjtnanten red med sina män in på den, liksom
vanligt på Eyen, i fyrkant kringbygda gården. Den
hade från ett befastadt herresäte nu mera blifvit
förvandlad till en mera angenäm och beqvämlig, än
lysande boning. Då ryttartruppen stannat och
löjtnanten steg af sin häst, visade sig i förstugudörren
en gråhårig tjenare, som med mycken höfiighet trädde
löjtnanten till mötes och på sin matmors vägnar bjöd
honom att stiga in till henne, medan han sade, att
folket skulle anvisas rum och förplägning.
“Godt, godt, min gubbe!“ sade löjtnanten, i
det han klappade honom på axeln, “låt korpralen
hafva inseendet både öfver inqvarteringen och
för-plägningen.“
Han nickade endast åt sin korpral, som ganska
väl förstod meningen.
Löjtnanten infördes i ett stort rum, utsiradt med
en den tiden endast i de förnämsta hus sedvanlig
prakt. Der satt i en ländstol bredvid ett bord,
hvar-öfver tvänne vaxljus kastade sitt sken, en åldrig,
vördnadsbjudande fru, ur hvars frodiga ansigte tvänne
klara ögon mötte honom med forskande blickar,
Löjtnanten gjorde en helsning, sådan den höfdes
en person af högre stånd. Han såg genast att han
befann sig i ett förnämt hus.
“TJrsäkta, min fru, att jag infinner mig här
såsom en objuden gäst! Men krigets lagar äro sådana,
att vi måste taga oss flera friheter, än som eljest
vore passande.“
“Ni är välkommen, min herre!“ svarade den
gamla. “Ehuru ni egentligen talar ett fremmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
