Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan mans våld. Min ankomst berodde således
icke af mig sjelf, men,“ tilläde han med lägre röst,
uom min ankomst icke just varit så särdeles angenäm
för Danmark, så torde den dag komma, då min
här-varo erkännes hafva gagnat detta rike.“
Otto Krag betraktade den fransyske grefven med
en mörk och misstrogen blick, men svarade intet. De
fyra andra herrarne bugade sig likaledes stillatigande.
Allt flera herrar anlände till det kungliga
förmaket. Hvarje ankommande emottogs med artiga
hels-ningar af dem, som förut voro inne, och samtalet
emellan de grupper, som bildat sig, blef allt lifligare, ehuru
det endast fördes halfhögt, så att sorlet ingalunda var
högljudt, utan endast liknade den sakta susningen en
stilla morgon i en snöbetäckt småskog.
Hastigt öppnades en sidodörr: ett par officerare i
den prunkande drabantuniformen trädde ut och ställde
sig på hvardera sidan om dörren. På en gång
tystnade samtalets susning. Alla stodo i tyst förväntan.
Ur det inre rummet framkommo nu tvänne
herrar, riksamiralen Carl Gustaf Wrangel och generalen
grefve Claes Tott. Den förre tycktes något upphetsad,
att döma af rodnaden på kinderna och den korta
andedrägten: den sednare bar ett tillfredsstäldt leende
på sina stolta drag.
Grefve Terlon, som stod närmast Coyet, kunde
icke återhålla en hviskning till denne: “Hvad menar
ni, min bästa envoyé ? Månntro icke grefve Totts djerfva
tapperhet återigen vunnit en seger öfver riksamiralens
betänksamma vishet — på det stora fältet i
konungens höga själ?“
Riksamiralen och general Tott drogo sig tillbaka
bland de öfriga, och en ny tystnad inföll.
Då framträdde, åtföljd af några kammarherrar,
konung Carl Gustaf sjelf ur sina rum. På hans
fryntliga drag hvilade uttrycket af tillfredsställelse och
belåtenhet, medan hans stora ögon hvälfde sig, med den
säkra hjel teblickens snabbhet, öfver samlingen af de
närvarande. Han böjde hufvudet och nickade åt alla
sidor åt de bugande herrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
