Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag har visserligen," invände löjtnanten, “enligt
hvad jag ansett för min pligt, sökt att lugna den
åldriga egarinnan till Ellensborg och honnes dotter ...“
“Hennes dotter,“ afbröt grefvinnan Eleonora,
"således är en af mina systrar här!"
Grefvinnan skyndade ur slädan, och hennes van
följde henne.
Löjtnanten beledsagade genast damerna in i
förstugan.
Dörren från salen öppnades. Den gamla
konunga-enkan visade sig och nalkades långsamt genom dörren.
"Min mor!“ utropade grefvinnan Eleonora och ilade
till hennes möte med utsträckta armar. Men på en
gång stannade hon, de utsträckta armarne sjönko, och
det uttryck af djup rörelse, som lifvat hennes drag,
liksom förstenades. Det var åsynen af systerns ansigte,
i detta ögonblick blottadt, som på en gång förvandlade
de ömma känslorna i den ädla dotterns hjerta.
Isabella fastade på grefvinnan sina sköna ögon
med oförändradt uttryck af ett slags kall mildhet, utan
att hennes hy förlorat det ringaste af sin snöhvithet
eller kindens lätta purpur höjt sig den ringaste grad.
Klostersystern liknade en idealisk skön vaxbild, hvars
behagliga uttryck en stor mästare oföränderligt fästat
i de ädla dragen.
Men nu skyndade den gamla fram.
Moders-känslans eld gaf med ens ett underbart, nästan
ungdomligt lif åt de åldriga dragen.
“Eleonora! Mitt barn, mitt älskade barn!"
stammade hon, och nu störtade grefvinnan i hennes armar
och gömde under snyftningar sitt ansigte vid hennes
barm.
Grefvinnan Ebba De la Gardie hade stått, ett
stumt, men djupt deltagande vittne till detta uppträde.
Nu, då moderns och dotterns känslor fingo fritt lopp
och utgÖto sig i utrop och tårar, begynte den gamla
att vackla. Grefvinnan skyndade då alt hemta en stol,
och samma rörelse gjorde fröken Isabella. Så möttes
på en gång den svenska grefvinnans och den tyska
klosterfrökens blickar och händer. Grefvinnan Eleonora
OO^ C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
