- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
397

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna urskilja, att det var en påtagen karakter, som
hon spelade, den till utseendet glada och oskyldiga
mästarinnan.

Der hon nu, såsom hon föreställde sig, stod färdig
att gå sin lefnads öde till mötes, hade hon med spänd
nyfikenhet infunnit sig hos den lärde herr Laurids
Ulfeld, som kände alla sin samtids familjeförhållanden,
för att af honom erhålla upplysningar i afseende på
den slägt, i hvilken hon skulle inträda. Han hade
likväl varit så sparsam i sina meddelanden, att hon,
just då hon beslutat afresa till Köpenhamn, beslutat
att ännu en gång samtala med honom. Sedan öfverste
Rosonkrands, som var hennes beskyddare, blifvit
underrättad om hennes önskan i afseende på afresan, utbad
hon sig ännu ett samtal med Laurids.

“Jag tackar er, min gode herr Laurids/4 sade
hon, då han infunnit sig i hennes rum, “jag tackar er
rätt mycket för de upplysningar ni lemnat mig. Det
var mig särskildt en tillfredsställelse, som också ökar
min förbindelse till er, ott min stjuffaders stoft får
förvaras bland edra fäders, till dess det i vår kan
afföras till Stockholm, der det skall erhålla sitt sista
hvilorum i kungagrafven.“

“Skepparen, som skulle öfverföra liket från Kiel,
ville nödvändigt aflemna det i Svendborg, emedan han
icke, i anseende till ofreden, hade lust att segla längre.
Det var naturligt att jag, som kände familjens
förhållanden, ansåg det mest passande att taga vård om
den ädle herrens stoft på det sätt, att jag förde det
hit. Det blir lättare, när kriget en gång slutas, att
från Nyborg skicka det till Göteborg. 44

“Jag tacker er äunu gång, herr Laurids! Men
säg mig, hur jag skall få veta mera om min
tillkommande gemåls senaste öden? Sjelfva hans syster,
som nu följer mig till Köpenhamn, vet ju icke hvar
han nu är/4

“Det vet knappast någon, ers durchlaucht! grefve
Waldemar har genomgått lidanden, som skulle passa
att utgöra ämne för någon af de intressanta romaner,
som de snillrika damerna vid konung Ludvig den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free