- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
406

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han vände sig till manskapet. “De komma åom
vänner,“ sade han. “Yi vilja hålla ett godt stillestånd
med dem. Om någon vågar bryta deremot, så mins,
att jag lofvar att straffa honom så att det aldrig skall
glömmas. “

Kan hoppade af hästen och ställde sig med hatten
i hand, på det nedersta trappsteget.

Markgrefvinnan, som stödde sin pelsbeklädda arm
emot ledstången, ämnade just Jbegifva sig tillbaka in
i rummet, då de första svenska ryttarne sprängde in
på borggården. Efter dem följde de präktiga
fyrspända slädar, i hvilka först grefve Waldemar och
derefter# hans moder och systrar, samt slutligen
grefvinnan De la Gardie åkte.

Så snart markgrefvinnan kastat den första
blicken på de {inkommande, vända hon sig om, och,
ihåg-kommande sin rang, begaf hon sig till sina rum.

Fru Else deremot uppgaf ett utrop af glädje.

“Det är ju icke svenskarne!“ skrek hon.

“Tyst, tyst, min vän!“ sade herr Laurids.

Grefvinnan Helvig flög att omfamna sin mor och
syster.

“Välkommen, nådige herr grefve!“ yttrade
öfverste Ebbe.

Grefven faste sina dystra blickar på slottet, som
han väl kände från sina yngre år, samt lät sina
be-ijenter lyfta sig ur åkdonet.

“Möt grefve Waldemar, herr öfverste!“ hviskade
Ebbe till Rosenkrands. “Det är konung Fredriks bror!“

Rosenkrands kände en besynnerlig darrning ila
öfver sitt inre, i det han steg utför trappan, för att
välkomna sin okände broder.

Grefven fäste på honom en liknöjd blick, då han
bugande trädde fram till slädan. Men Rosenkrands
helsade ännu en gång vördnadsfullt och sade:
“behagar ni, min nådige herre, stiga in?“

Grefven såg icke ens på honom och tycktes
alldeles icke hafva bemärkt hans ord. Med en förnäm
blinkning på ögat, tillkännagaf han åt betjenten, att
han ville blifva förd uppför trappan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free