Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Det är jag, mitt barn,“ sade grefven. “Du har
således bibehållet minnet af mina drag, alltifrån din
barndom. Det gläder mig, Anna!“
“Ack! jag har ju hört min mor så ofta tala om
den olycklige, älskade Waldemar, vår huses hufvud.“
Grefven lade vänligt sin hand på hennes. “Det
är godt, att du erkänner mig,“ sade han, “såsom vår
slägts hufvud, ty jag tänker nu gifva dig en oväntad
befallning. Du får icke resa till Egeskov, utan du
måste följa mig.“
“Hvart för ni mig då, min morbror?“
“Jag för dig hem till mitt slott. Du får
kanhända på några dagar icke återse dina föräldrar, men
jag skall draga försorg om, att de erhålla underrättelse
om dig, så att de för din skull icke behöfva vara
bekymrade.“
Men Anna kände sig fattad af en häftig oro.
Hon faste en bedjande blick på sin morbror.
“Befaller herr grefven att fröken åker med i
grefvens släda,“ afbröt öfverste Rosenkrands. “Den är
försedd med sådana beqvämligheter, att ett fruntimmer
ganska väl kan färdas i densamma.“
“Ja, åk med mig, Anna,“ återtog grefven. “Jag
har mycket att tala med dig om. Jag fick endast en
kort stund råka min mor. Jag behöfver veta mycket
om vår slägt och dess närvarande förhållanden.“
“Men jag är ju också en främling här ännu,“
hviskade fröken Anna. “Jag har ju också på några
år icke återsett fädernesland, anhöriga och vänner.“
“Då hafva vi, mitt goda barn, båda erfarit samma
öde. Våra känslor kunna derföre i många fall hafva
en nära öfverensstämmelse med hvarandra. Kom
derföre och sitt vid min sida.“
Öfversten hjelpte fröken att stiga ur, och hon
intog den bestämda platsen i den andra slädan.
“Om ni nu, herr grefve, behagar skicka en helsning
till grefve Corfitz Ulfeld, rörande fröken Anna,“
inföll öfversten, “så kunde ju hennes betjent få
befallning att öfver Fjellebroe återvända till Odense cch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
