- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
469

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Roar det också er, min nådiga fröken/4 invände
Silfverbjelke, vändande sig till Isabella, “att se den
svenske konungen ?“

Isabella upplyfte långsamt sina ögon och yttrade,
utan att besvara frågan: “Är han lik sin kusin,
grefven af Wasaborg, hvilkens lik vi sågo i Qverndrups
kyrka ?“

“De äro tvänne märkliga motsatser,“ inföll
löjtnanten. “Grefven af Wasaborg var en högväxt, mager
herre, med ett eget herskaredrag sväfvande öfver den
stolta pannan, de tunna läpparna. Vår konung
deremot har för sin hjeltesjäl erhållit en mera oboqväm
kropp till bostad. Hans majestät ar mycket fet,
särdeles i förhållande till sin längd. Han har stora,
fylliga läppar, som vanligen bära ett fryntligt och
välvilligt leende. Men vill man se hjeltesinnets eld
framstråla, då skall man se honom i ögonen. Sådana
ögon, mina damer, finnas icke mer än tvänne på
jorden.“

“Ni har aldrig sett kung Christian, herr
löjtnant ?“ inföll fryntligt fru Kirstine Munk.

Löjtnanten blef något öfverraskad. “Jag har
-aldrig sett kung Christian lefvande, men gäller frågan
att jemföra deras majestäters ögon, så hade ju
Christian blott ett att sätta emot vår konungs båda lysande
och klara.“

Samtliga damerna tystnade.

“Men hur var det,“ anmärkte Ebbe Ulfeld, “blef
icke äfven konung Carl Gustafs ena öga skadadt vid
tåget öfver Lilla Bält?“

“Det var en småsak, som redan dagen derpå var
läkt!“ svarade löjtnanten. “En obetydlig rispa! Då
konungen med generalq var ter mästare Dahlberg befann
sig just framför Iversnäs, kom en kanonkula, som slog
ned i isen midt framför deras hästar, och stänkte snö
och isflingor i ansigtet på båda. Den lilla rispan på
konungens venstra öga märkte han icke sjelf. Han
har så många gånger varit med i hetaste striden, och
mer än en gång med egen hand friat sitt lif, att han
aktar sådana småsaker, som en rispa, för intet.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free