- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
472

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ah, min grefvinna!“ sade konungen. “Det är
mig kärt att träffa er. Er gemål, grefve Ulfeld,
kommer hit inom en half timme, skulle jag förmoda."

“Gud välsigne ers majestät!“ återtog hon, medan
de öfriga damerna med stum beundran betraktade den
svenske hjeltekonungen. “Jag befinner mig här i den
största ångest, som kan träffa en mor. Jag har från
min gemål fått ett bref, som innehåller, att han redan
i går skickade vår dotter Anna till Egeskov, men hon
har ännu icke kommit. Jag befarar en olycka, ers
majestät. “

“Ja så, min grefvinna! Ni kan icke veta att
fröken blifvit enleverad.“

“Enleverad, verkligen, ers majestät ?“

“Blif icke förskräckt, ädla grefvinna! Yi skola
väl återfinna henne! Det är hennes morbror, grefve
Waldemar, som träffat henne, då han smög sig från
Egeskov.“

Grefvinnan lugnade sis; något.

Konungen fortfor: “Han har förmodligen fört
henne med sig till Waldemars slott, och jag hoppas
att grefve Corfitz ännu i afton träffar henne der,
emedan slottet ligger så nära Svendborg, att han kan
genast resa dit.“

“Ers majestät har återgifvit mig lugnet.“

“Jag hörde att er mor befinner sig här, fru
grefvinna! Yill ni för mig framställa konung Christians
vördnadsvärda enka!“

Fru Kirstine Munk, stödd af sina båda andra
döttrar, framträdde.

Carl Gustaf helsade henne med mycken vördnad
och den kungliga artighet, som gjorde honom så
obe-skrifligt älskvärd, när han ville, äfven i fruntimmers
sällskap.

“Jag hade aldrig lyckan att se er kungliga gemål,
min höga fru!“ sade konungen, “och det gör mig
ondt, att jag skall befinna mig i fiendtligt förhållande
till hans son. Om den gamle store konungen lefvat,
hade säkert intet krig blifvit emellan Sverige och
Danmark.44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free