Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en lärd man, herr Laurids Ulfeld, och eger ett
förträffligt bibliothek. Jag hoppas att ni också tili&ter
mig att få besöka det.“
Herr Laurids såg något öfverraskad ut, men
svarade höfligt: “Ganska gerna, herr hofpredikant.“
Biskopen vände sig småleende till
hofpredikanten. “Ni är ju protestant, min herre, liksom vi. Bered
er då, ifall ni verkligen går in till damerna, att der
träffa en nunna, ett värdigt föremål för ert
omvän-delsenit.“
Hofpredikanten besvarade leendet med ett icke
mindre listigt. “Det är icke första gången, ers
högvördighet/’ snde han, “som jag får tillfälle att se och
kanske tala med döttrar från de papistiska klostren.“
Med dessa ord begaf sig hofpredikanten till
damernas rum.
Nu ankommo först ett par adjutanter och derefter
några andra officerare, hörande till excellensens svit.
En af dessa vände sig genast till herr Laurids, och
med mycken höflighet, men tillika bestämdhet,
efterfrågade hvilka gäster som befunno sig i huset.
Då herr Laurids besvarat hans frågor, yttrade
han: “Jag förmodar att hans excellens ännu i afton
tager emot de båda herrarne riksråderna, äfvensom er
sjelf, herr Ulfeld.“
Så snart de ankomna herrarne erhållit anvisning
på sina rum, begaf sig herr Laurids till riksråderna,
för att underrätta dem om hvad som förefallit. De
funno bäst och klokast att lyda den erhållna vinken,
och bereda sig på att göra sin uppvaktning hos den
svenske generalbefälhafvaren.
Fru Else fick händerna fulla med fördubblade
bestyr, då hon nu skulle tillreda en passande
aftonmåltid för ett så stort antal förnäma och
anspråksfulla gäster.
Men i allmänhet voro Egeskovs innevånare mest
bekymrade öfver den oro och det buller, som skulle
störa den döende konungaenkans sista stunder.
Biskopen, som visserligen kunde afrest när han
ville, beslöt likväl att också se den svenske gen eral-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
