Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick med lika mycken ledighet som värdighet fram
till den öfverraskade frun.
“Förlåt, fru Ulfeld!“ sade han. “Jag har blifvit
underrättad om att jag hitkommit i en stund, som är
alltför högtidlig för att böra störas af genomtågande
krigares buller. Men jag hoppas att vi icke länge
skola behöfva taga er gästfrihet i anspråk, min fru.“
“Det är yi, som måste be om förlåtelse,“ svarade
fru Else under djupa nigningar. “Ers excellens gör
oss en alltför stor ära! Om vi bara kunde uppfylla
vår skyldighet! Jag begriper icke hvar min man är.
Jag skall genast skicka efter honom, att hålla ers
excellens sällskap.“
“Då man befinner sig i falt får man god matlust,
min fru! Skulle det derföre falla er lägligt, så ber
jag att få den äran att se de öfriga gästerna på
Egeskov, så att vi gemensamt kunna göra skäl för oss
med den verkligen lockande anrättning, som jag ser
att vår älskvärda värdinna dukat fram åt oss.“
Fru Else blef alldeles förtjust öfven den svenske
generalens artighet och skickade genast en betjent efter
sin man. Äfven de andra gästerna infunno sig snart.
Excellensen, riksamiralen Carl jGrustaf Wrangel,
hade konungens befallning att samla allt det svenska
infanteriet och artilleriet under sitt befal till södra
Fyen, der han skulle erhålla vidare befallning af hans
majestät. Wrangel var inom sig missnöjd och
bekymrad öfver konungens beslut att tåga öfver Stora Bält
och gjorde sig icke särdeles angelägen att påskynda
marschen. Han visste att Egeskov var ett af de
angenämaste slott på Fyen och önskade att dröja der
åtminstone några dagar. Ehuru olägliga förhållandena för
ögonblicket föreföllo, beslöt han att artigt fördraga dem
och göra sig hemmastadd på stället.
Då biskopen och riksrådema inträdde i saleu,
emottog Wrangel dem med mycken nedlåtenhet och
visade sig särskildt vid måltiden så intagande och
älskvärd, att sjelfva biskopens mörka uppsyn ljusnade
mer än en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
