Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker prydt sund skiljer sig från södra Eyen. Slottet
har en öppen utsigt utåt ett annat sund, det som
skiljer Fyen och Thorseng från Langeland. Då isens
fasta täcke nu höljde vattnet, så vidt ögat kunde se,
och alla skogar voro beklädda med rimfrost i stället
för löf, hade hela landets utseende antagit ett uttryck,
som var så främmande, att endast få af dess
innevånare öfverlefvat och sett något dylikt.
Den unge svenske officeren, löjtnant Cassette, som
var befalhafvare öfver besättningen på Waldemars slott,
hade indelat sitt manskap såsom det på sådana
ställen, under detta fälttåg, var vanligt. Sjelf hade han
åt sig utsett ett rum i hufvudbyggnaden, derifrån han
kunde se ned på borggården och iakttaga manskapets
uppförande.
Sedan han vidtagit alla sina anstalter inom slottet,
gjorde han med ett par ryttare en liten utfard, för
att göra sig bekant med omgifningame.
Just under hans frånvaro på denna
rekognosce-ning, anlände om aftonen grefve Waldemar, åtföljd
af sin systerdotter, till slottet. Posterna som stodo
vid porten läto honom utan svårighet fara in, emedan
han icke åtföljdes af någon vakt, men hans ankomst
väckte dock naturligtvis uppseende, emedan han icke
var väntad.
Sjelfva slottsförvaltaren, som genast infann sig,
visade mycken bestörtning vid sin herres ankomst.
Emellertid intog grefven genast några rum i den
öfre våningen och anvisade ett par af de närmast
intill dessa belägna åt sin följeslagarinna, hvarefter
han tillsade att han önskade tala med den svenske
befalhafvaren.
Då löjtnant Cassette vid återkomsten från sin
rekognoscering genast begaf sig upp till grefven, mötte denne
honom med en nästan furstlig nedlåtenhet. “Herr
löjtnant/* sade han, “jag har talt med
generalqvartermä-staren, som jag träffade på Egeskov. Ni är
välkommen, min herre, och jag hoppas att mitt f#lk bemött
er med vederbörlig höflighet,“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
