Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norna anade hyad hurraropet betydde ooh den ena efter
den andra instämde deri, så att det svenska härskriet,
med väldigt dån, rullade utefter böljornas falt.
Besynnerligt nog vände sig, just midtunder tåget,
det okära tövädret, till en frisk kyla, så att öfver
det långsträckta Langeland, der hären utan svårighet
landsteg, de första strimmorna af morgonen begynte
rodna, det frös så starkt, att kylan icke ens, då
Balterna först lade sig, var så skarp.
Hären ryckte skyndsamt genom Rudkiöbing, hvars
invånare bestörta blickade ut genom fönster och
portar, på de framtågande krigsmassoma. Konungen
följde midtibland den, för gatorna och vägens skull,
tätt slutna kolonnen.
Så anlände svenskarne, just då solen gick upp,
förbi Longelse kyrka, till Spodsbjerg, en liten höjd
vid den så kallade färjestaden på Langelands östra
strand. Här iät konungen göra halt och befallde att
manskapet skulle rasta och förtära sin frukost.
Sjelf steg konungen till häst och red upp på den
lilla kullen Spodsbjerg. De förnämsta befalhafvarne,
som snart igenkände hans gestalt, samlade sig till
honom, medan manskapet framletade allt hvad
brännbart, som kunde finnas framstickande bakom snön, för
att upptända eldar.
Då Carl Gustaf här såg sig tillbaka, tvärt öfver
Langelands snöhöljda sandås, visade sig stränderna af
Thorseng och några andra smärre öar och bakom dem
Eyen i skenet af morgonsolen för hans blickar. De
snöklädda parkerna af väldiga bokar och ekar glittrade
skönt i morgonpurpurn, och fönstren af Waldemars
slott, mot hvilka de första solstrålame bröta sig, lyste
som om hela slottet varit illumineradt. Emellan den
lilla staden Budkiöbing, som ännu låg i skuggan af
landet, och Spodsbjergs kulle, utbredde sig de rastande
svenskarnes massor, sysselsatta med sina hästars ans
och sin krigiska måltid. Det var med en stolt rörelse
konungen öfversåg sina hjeltars flockar, som han
lyckligt fört ända hit, på vägar dem ingen härförare i
verlden före honom beträdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
