- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
522

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är färdigt, så låt oss ordna liktåget, min svåger! Jag
nödgas skynda, som du vet!“

Grefve Waldemar nickade och vände sig från
Bosenkrands.

Men biskopen vinkade Bosenkrands till sig och
sade oförmärkt: “Jag misstror grefven! Förrädaren
Corfitz har verkat på honom. Men ni, öfverste
Bosenkrands! Er vinkar äran att utföra en storartad bedrift!“
Bosenkrands skiftade färg, men svarade intet.
Han lemnade rummet.

Nu inträdde de svenske officerarne med
excellensen Wrangel i spetsen. På den svenske
öfverbe-falhafvarens panna sväfvade ett dystert uttryck, men
han framträdde med mycken höflighet till de sörjande
och talade om sitt deltagande i deras förlust. Orden
voro likväl afvägda och försigtiga, och besvarades af
grefve Waldemar lika afmätt.

“Jag har gett befallning/4 sade excellensen
slutligen, med en blick på biskopen, “att den del af
svenska armén, som befinner sig här i trakten, med
full parad och sorgmusik skall visa sin vördnad för
den afiidnå grefvinnans af Schlesvig-Holstein minne
och följa henne till sitt hvilorum.“

Ett listigt leende sväfvade öfver biskopens tunna
läppar. j

Nu hördes hvirflar af förstämda trummor och
svenska soldater anlände kompani vis.

Grefve Corfitz och Wrangel närmade sig ett
fönster, medan de svartklädda bärarne upplyftade kistan
för att sätta sig i rörelse.

“Yi skola vara försigtiga,“ sade Wrangel. “Jag
är fardig till batalj; men jag ämnar, så snart jag
slagit de oroliga, kasta mig in i Nyborg. Der skall
jag afbida våren. Den olycksaliga förmäten heten, som
skulle beröfva oss vår konung!“

“Men det är ju icke afgjordt att någon olycka
händt honom,“ invände Ulfeld.

“Det är omöjligt annat!“ förklarade Wrangel.
“Men vi skola då åtminstone hålla Fyen i tygel. Den
upproriska rörelsen, som jag hört af min hofpredikant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free