Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 1. Om borgmästaren och hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot en sten vid dikesrenen hade den gamle herrn
ställt sin bössa. En nyss skjuten hare sträckte
baktassarna ur hörnet af skjut väskan, som låg bredvid.
På stenen var matsäcken uppdukad, bestående
egentligen endast af en bränvinsflaska, eller så kallad plunta,
en smörask samt ost och bröd. Det var den skjutna
harens graföl, som sålunda firades i största enslighet
emellan åkertegarne, och det var så temligen likt hvad
kyrkolagen kallar begrafning i tysthet, derföre att
den olycklige aflidne stupat, utan alla omständigheter
af muntra jagtrop och hundars jubelskall, för ett
kryp-skott. Mördaren hade efter väl förrättadt ärende helt
lugn nedsatt sig vid stenen och betraktade utsigten
från det ställe, der han gjutit den oskyldiges blod.
Detta ställe var beläget på sluttningen från
landsvägen till en sjö, som egentligen blott utgör en fjärd
af Wettern.
Medan Lisa nalkas, kan det vara tid, att som
hastigast kasta en blick öfver trakten. Till höger,
der fjärden bildade ett sund, låg en liten stad, bland
hvars små, rödmålade hus, en kyrka reste sitt hvita
tom högt upp mot skyarne. Midtöfver det lilla sundet,
några få bösshåll från staden, höjde sig dock en ännu
präktigare kyrka på en hög sandås. Till venster der
fjärden bildade sitt andra sund, lågo tvenne
herrgårdar midt emot hvarandra på hvar sin sida om sundet,
och speglade sina grå byggnader i det spegelklara
vattnet. För öfrigt pryddes fjärdens stränder af
om-vexlande åkerfält, ängar, löfskog och tallbeväxta
bergskullar. På långt afstånd bakom de bägge
herrgår-darne syntes en skymt af den egentliga Wettern, och
ju6t emellan dem båda framgick stora segelleden. (I
parenthes torde det vara tillbörligt att nämna det
stadens namn är Askersund och att den förnämsta
herrgården heter Stjernsund, samt att sålunda denna
berättelse tagit sin början på gärdet öster om nämnda
stad.)
“Nå, Lisa!“ yttrade han; “kom hit och tag sakerna,
och se till om du kan följa med på hemvägen, ty jag
tänker just taga ut stegen efter kongl. majestäts egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
