Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 2. Om den främmande herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickorna i a sk ersund.
533
“Så, så?“ inföll gubbeq spetsigt; “det är mer än
man här behöfver för sin föda hela året om. Men
du lär väl redan hafva stora inkomster på din handel.
Hvad har du i behållning om året?u
“I år hoppas jag vid bokslutet hafva 5 eller
6,000 daler,“ var svaret.
Gubben kramade honom då hastigt emellan sina
armar, kysste honom ännu en gång, och utbrast: “Nå,
Gud välsigne dig, min käre Erik! Det gläder mig af
hjertat! Men det säger jag dig, min hedersgosse, den
der klädningen skall du hafva till skänks af mig!
Kom med mig in, så skall jag gifva dig 63 daler 4
öre silfvermynt. Var det nogaste priset ?“
Den unge mannen ville icke motsäga den vördige
borgmästaren, utan tackade honom ganska sonligt för
denna gåfva, men för att nu lyckligen komma ifrån
detta och få annat ämne å bane, drog han sig ur
fadrens armar, och visade honom, i dörren till det
andra rummet, en främmande herre, som betraktat den
högtidliga omfamningen och afhört det vigtiga
samtalet med ett fint, till och med omärkligt småleende.
Denne herre var dubbelt elegantare utstyrd, än
Erik Balckius sjelf. I himmelsblå rock med fina
silfver-broderier kring knapphål och ficklock, högröd
silkes-väst, guldgula underkläder och hvita silkesstrumpor,
var han ett mönster för den utsöktaste toilettsmak.
Sjelfva hans figur passade förträffligt till den
smakfulla klädnaden. Ehuru han icke hade det glada och
trefliga tycke, som den rödkindade herr Erik, låg i
hans blekare drag ett så mycket förnämare och mera
imponerande uttryck.
“Min far!“ yttrade Erik; “jag får presentera
denne unge herre, som hedrat mig med sin vänskap
och sitt sällskap från Göteborg. Det är vår grefvinnas
på Stjernsund son, herr baron Axel Soop!“
Borgmästaren blef helt bestört, liksom han
plötsligt fallit från skyarna, och häftade stela blickar på
den lysande friherren, medan han fåfängt sökte sätta
sin tunga i rörelse till komplimanger och helsningar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
