Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 3. Om besöket hos Nuckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vers öfver konungens seger vid Narva. Känner
du Sparrfelts verser öfver den?“
Herr Erik, som först tryckt rådman Olofs hand,
tryckte nu äfven den, som rådman Esaias räckte
honom. Men han fick icke med något enda ord
besvara helsningame, emedan både Olof och Esaias endast
sökte att rycka ordet ur munnen på hvarandra och
öfverrösta hvarann. Deras tvist gick ut på idel
personligheter och blef slutligen så högljudd att herr Erik,
hvilken liksom de öfriga som omgåfvo dem, i böljan
funnit deras täflan i vältalighet rolig, slutligen blef
förlägen. Men den qvicka Kirstin Kihlqvist, som kände
till gubbarnas lynnen och visste att det var omöjligt
att sluta tvisten, så länge de hade åhörare, fann på
den utvägen att helt simpelt rycka den ene
rådmannen efter den andre lös ifrån herr Eriks skuldror
och derefter lägga Puttes tyglar i hans hand.
“Se nu, Erik! för hästen tillbaka till gumman
mormor din! Yi skola följa med dig allesammans."
Herr Erik tycktes ännu förlägnare, då han såg
på den alltmera tillväxande skaran omkring sig och
fann att snart sagdt hälften af stadens invånare stodo
färdiga att följa honom på ett besök, hvarvid han
helst varit ensam. Han tvekade att ens göra besöket
och ville återlemna tyglarne åt Kirstin. Men hon
såg på hans min hvad han tänkte och hviskade sakta:
“Gå du bara, Erik! Yar icke rädd, jag skall nog
skaffa bort dem, så att du får vara i fred.“
Derefter vände sig Kirstin till rådmännen, och
sade, att helt nyss en enspännare hade ridit in till
borgmästarens och säkert medfört något nytt från
konungen och kanske påbud om någon ny utskrifhing.
“Låt oss höra, låt oss höra!“ sorlade hela skaran
och rörde sig i oredigt hvimmel uppåt gatan, medan
herr Erik, utan att säga ett ord, ledde hästen utföre
till sin mormors byggning, der han åter fastband den.
Derefter inträdde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
