Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 5. Om stadens jungfrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLICKORNA I ASKERSUND.
559
många gnistor, som hon möjligtvis kunde hopsamla
uti sina små grå ögon. “Han har svurit på att han
skall få en kyss af en af oss! Han tyckes vara säker
på sin sak!“
“Men hur ser han ut?“ frågade Helena hastigt.
“Se, strax är hon färdig också ?“ anmärkte Karin
hvasst, “det är väl detsamma huru han ser ut. Det
kommer bara an på huruvida hederliga flickor icke
skola förarga sig öfver en sådan lättsinnighet.“
“Jag måtte väl få fråga om en så obetydlig sak,
utan att du behöfver snäsa mig,“ sade Helena. “Jag
kan för öfrigt inte finna skäl uti att förarga mig öfver
honom. Om han inbillar sig att han skall få en kyss,
så blir det helt enkelt det bästa sättet att straffa
honom, att han blir utan.“
“Men, min Gud! Han vill väl icke kyssa oss
allesammans!“ utropade Nora och nedslog ögonen.
“Den, som han vill kyssa, kan ju få säga nej bäst
hon vill, utan att vi andra ha med den saken att
göra.“
“Ja, men hvem skall han då kyssa ?“ frågade
Greta åter.
“Jo, hvad tycker ni? Han vill kyssa den
vackraste !“ var Karins svar. “Den vackraste, besinna det!“
Flickorna sågo något hvar bestörta ut. Nora
rodnade, Dora nedslog ögonen, Helena drog sin vackra
mun till ett spotskt smålöje, som skulle uttrycka
förakt, Kirstin Kihlqvist skrattade med full hals. Men
Karin, stackars flicka, som visste att hon inte kunde
komma i fråga, så snart ett sådant vilkor var
före-skrifvet, stod blodröd af förargelse.
“Jag kunde just gissa något sådant, efter Karin
var så ifrig,“ yttrade Kirstin slutligen. “Men det
är då också ett hiskeligt väsen för en ringa ting.
Jag stackars flicka, som Gu’nås icke heller har att
frukta eller hoppas någon sådan heder af den unge
baronen, kan så mycket mera fritt få säga min tanke
i saken.“
“Ja, låt oss höra, hvad du menar, Kirstin ?“
frågade Helena, och samteliga de vackraste spände ny-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
