Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 9. Om baronens funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltsammans för ma ohére mére, och hon kommer
visst till er far i eftermiddag för att med detsamma
få se er och på mina vägnar tacka ooh betala er!“
“Jag är obeskrifligt smickrad af grefvinnans
godhet!“ svarade Erik, “men det hade ingalunda någon
brådska. Jag är allt för stolt öfver att hafva gjort
herr baronen en liten tjenst, för att icke önska att så
länge som’ möjligt ega den annars obetydliga summan
i herr baronens vård.“
“Je vous remercie!“ ropade baronen artigt leende,
men förvandlade i detsamma sin min till ett
melankoliskt allvar. Han tryckte Eriks hand och sade:
“Vår vänskap har börjat dermed, att ni satt mig i
förbindelse hos er. Troligen kan jag aldrig göra er,
såsom en oberoende och försigtig man, någon dylik
tjenst. Sjelf hoppas jag också hädanefter icke behöfva
någon. Men om ni sätter värde på en uppriktig
vänskap, så har ni min, af allt hjerta. Ni känner mig
emellertid så litet, att jag måste göra er närmare
bekant med mina öden. Jag måste gifva er hela mitt
fulla förtroende. — Kör, kusk, fram till
borgmästarens! Kör dit med vagnen, maudit drole! Jag sjelf.
stannar här!“
Vagnen körde bort, och med en suck
underkastade sig Erik att tåligt höra sin väns berättelse,
ehuru hans arma hjerta behöfde hela sitt tålamod för
sin egen oro.
Baronen fattade honom under armen och de
be-gåfvo sig båda utåt landskyrkans sida om staden. Så
snart de kommit öfver bron, togo de af vägen till
höger och följde stranden i skuggan af en liten löfpark.
Der nedsatte de sig på ett behagligt ställe i skygd
af en väldig hängbjörk.
Efter en liten stunds stilla och stumt åskådande
af den behagliga utsigten öfver vattnet till staden och
längre bort utåt Stjemsund, bröt baronen tystnaden:
“Ni är lycklig, Erik! Ni har aldrig erfarit något
sådant som jag, ni som eger en far, den ni älskar ooh
vördar, en oberoende förmögenhet och kanske en
lycklig kärlek till på köpet. Men ni kan ändå föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
