Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 10. Spekulationer på kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i synnerhet Karin, så listiga blickar, att man skulle i
ett katholskt land ovilkorligen ansett honom såsom
deras unge biktfar.
“Hör på, Helena!“ började Karin efter en stund;
“skulle du väl vilja vara så god och följa med mig
till farbror Esaias? Jag hade så när glömt, att jag
måste tala med honom angående vår oxe. Han tör
veta råd för den, han, som är den lärdaste i staden,
och som visst eger tjugu böcker.“
“Ja, gerna,“ svarade Helena, “men då måste du
sedan följa mig hem till oss litet. Jag skulle tala vid
söta mor om yreten vid stafhagen, som korna hafva
trampat ned för oss.“
“Må gjordt!“ biföll Karin, och de togo af gatan
för att uträtta sina ärenden i nämnde respektive
rådmäns gårdar, som lågo på andra sidan om torget.
Först kommo de till farbror Esaias. Den gamle
läsvurmen, som han kallades af sina medborgare, lefde
såsom ungkarl i en halft förfallen gård, der en gammal
slägtinge af det andra könet förestod hans inskränkta
hushållning. Hela hans egendom bestod uti några
böcker och en mängd skrifter, dels afskrifne af hans
flitiga penna, och dels äfven till och med författade
af densamma, ty han var stadens poet. Han var
derföre med på alla högtidligheter, äfven i de sig
så kallande bättre husen utomkring staden på
herregårdarna, och plägade då underhålla gästernas målro
med sina verser och sånger. Såsom han redan
försäkrat herr Erik Balckius dagen förut, egde han just
några af tidens nyaste poetiska produkter, nyasto i
Askersund nemligen, ty åtskilliga voro åtminstone
betydligt öfver ett decennium gamla, en tid som väl
behöfts för att från Stockholm föra dem till
lands-orterne.
Då han fick se de båda flickorna, var han just
sysselsatt med sitt favorityrke, afskrifvande af poesier.
Det närvarande arbetet utgjordes af ett par
epigram-mer, dem han med granna bokstäfver präntade på
hvar sitt papper, i tanke att fästa dem såsom inskrip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
