Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 10. Spekulationer på kyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin fann emellertid visan mindre uppbygglig,
ehuru kort den var, och tillkännagaf någon otålighet,
men hon tycktes mån att vinna hans välvilja för
denna gången, och derföre teg hon, medan han sjöng.
Men nu svarade hon icke på hans fråga, utan fortfor:
“far trodde, att morbror skulle ha någon bok om
våran oxe.“
“Nå, hvad är det då åt honom ?“ frågade Esaias ond.
“Jo, det är annars ett godt kreatur/* sade flickan.
“En etterhake är han att både dra och skala i väg,
när det gäller, så fram t det icke kommer åt honom
att lägga sig, och då kan ingen få upp honom med
aldrig det. Och det värsta är, att alltid lägger han
sig i någon backe eller just då det vore som nödigast
att han är uppe och drar.“
“Hå, ge honom stryk, så går han väl opp!“
inföll Esaias.
“Stryk tar inte på honom,“ invände hon; “inte
hjelper heller något annat, som vi vet. I går lade han
sig i skogen, och då sökte far att köra opp honom
med eld, men han lät mest halfsteka sig, innan han
steg opp“
“Det der är en sak, som jag icke vet något, råd
för,“ yttrade han med någon betäuksamhet.
“Åtminstone faller mig något icke in för tillfället.“
Karin plockade förlägen på sitt förkläde. Hon
ville sägal något, det sågs klart, men hon kunde icke
få fram det. Hon steg derföre upp, neg till afsked
och begaf sig till dörren, åtföljd af Helena. Just som
hon gick ut, släppte hon med mycken försigiighet och
helt oförmärkt, sin ena handske på golfvet.
Rådman-nen, för hvilken besöket var så obeskrifligen
kärkom-met, bad henne dröja qvar, och lofvade att läsa upp
för henne många flere verser, men just detta tycktes
påskynda båda tärnornas bortgång. Karin ville endast
blifva af med Helena, derföre nekade hon bestämdt
att dröja ett ögonblick längre qvar, och båda flickorna
aflägsnade sig med förlägen artighet. Rådman Esaias
följde dem alltså till porten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
