Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 12. Gästerna träffas och skiljäs åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde omöjligt, då allesammans rodnade för feans
tilltal, utgrunda hvilken som Skickat“*ff&nom biljetten.
Rådman Olof, som alltfrån sin ankomst haft sina
spekulationer på baronens särskilda sällskap, ställde sig
bredvid honom och vidtog, under artiga bugningar,
samtalet i flickornas ställe:
“Den bäcken här p& gården, herr baron, är väl
icke att jemföra med häckarna vid Stjernsunds strand.
Tro mig, herr baron, Stjernsundsbäckarna ha en skugga
som ilsken trifs uti. Der har jag fångat några marker
iisk i min dar! Baron skulle bara en gång vara med!
Det var der jag fångade den stom ålen. Har baron
hört talas om den? Visst lära de ha stor fisk i Paris,
har jag hört, men maken till min ål har baron aldrig
sett, det kan jag svära på. Hvad tycks, han var så
grof och fetj att ingen kunde äta honom. Men skinnet
hade jag nytta af. Jag sålde det åt Kuinlaboarna.“
“Såå?“ sade baronen, skakande hufvudet. “Det
var katten!“
“Tror baronen mig inte?*’* fortfor den ifrige
rådmannen, “tag mig fan, är det icke sant, herr baron.
Kuinlaboarna skulle spånlägga sitt smala kyrktorn, mcu
i stället köpte de ålskinnet af mig, och det räckte till
att bekläda hela tornet.“
Baronen såg på honom med en ganska allvarsam
min, ehuru han hade svårt att dölja leendet kring
ögonen. “Så&,“ sade han, “det fins god ål vid
Stjern-sundslandet? Det fagnar mig, att man kan träffa det
man mest tycker om — under syrenhäeken!“ De
sista orden sades s& högt att alla flickorna skulle höra
dem och den vederbörande, som förstod1 dem; deraf
finna hans svar.
Men i detsamma spelade klockare Tuilugren
ackora-pagnerad af ett par åf sina elever, hvilka utom sin
konst äfven egde erfarenhet uti skomakar vetenskapen,
upp till en lång-dans. Herr Erik trädde artigt frain
till Elsa för att bjuda upp henne. Baronen stod och
sneglade på Nora Nubb.
Elsa stod djnpt rodnande npp och fäste bedjande
bliekar på grefvinnan. Denna reste si£ då äfven, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
