Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 12. Gästerna träffas och skiljäs åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapet. Tag afsked, Elisabeth! — Följ med också.“
Hon nickade åt baron.
Då brast den unga flickan ut i den länge
återhållna gråten. Hon störtade sig i sina
ungdomsvänners armar och omfamnade den ena efter den andra.
Äfven de fällde tårar, och det \car ett allmänt gråtande.
Baronen tog då den bestörte herr Erik, hvilken
icke kunnat framföra ett ord, under armen, och
lemnade med honom rummet.
“Jag förstår hvad som är på färde,“ sade baronen
när de kommit ut på gården. “Jag har sett djupt in
i ert hjerta, och ni skall ha flickan, det är min föresats!
Se här en redlig hand derpå. Lita på mig, Erik!"
Men herr Erik tycktes helt och hållet förkrossad.
Han tryckte krampaktigt handen, som räcktes honom,
drog ett par häftiga suckar, men svarade intet ord.
Då framkördes på gården grefvinnans vagn, som,
ehuru temligen bred, likväl icke kunde rymma mer
än hennes person med vidhängande pocher. Derföre
framleddes, för fröken Elisabeths räkning, den
präktigt sadlade Putte.
Hela sällskapet följde de förnäma ut, och den
främmande grefven hjelpte grefvinnan upp i vagnen.
Herr Erik skyndade att hålla hästen vid tygeln, då
fröken skulle sitta upp. Han räckte henne sin hand,
då hon lätt svängde sig upp i tvärsadeln. Han hade
icke vågat upplyfta sitt öga emot henne, men då han
kände darrningen i hennes hand, och tillika en
tryckning, som flög som en eldflamma genom hans innersta,
då slog han slutligen upp den tårade blicken och
mötte hennes. Endast en blick hunno de båda unga
vexla, då grefvinnan körde af och fröken måste följa.
Hela sällskapet, undantagande prosten och
grefven, som återvände in i salen, slöt sig i ett tåg
omkring dem, för att hos gumman Barbro få reda på
saken. Endast herr Erik, som tyckte sig fått nog,
stannade qvar och stirrade efter dc bortgående.
På torget möttes de af en sällsam grupp. På
en hög kärra satt den lilla gumman Barbro och höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
