Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 13. Grefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de älskande. “Nå, Gud vare lof!“ skrek hon. “På
sådant sätt får allt ändå en god utgång! Men hyar är
min stackars dotterson, Axel? Kom hit, att jag må få
omfamna honom!“
F. d. baronen kastade en halft ironisk blick på
gumman, och lät henne villigt omfamna sig.
Grefvinnan yttrade: “Hvad herr Axel angår, är
det billigt att han får någon ersättning för de
bedrägliga förhoppningar, hvarmed han hittills blifvit gäckad.
Jag afstår åt honom hälften af den egendom jag har
efter min förra man, friherre Carl Gustaf Soop. All
den egendom jag besitter efter min senare man, grefve
Oxenstjerna, vill jag härmedelst öfverlemna åt vår
älskade dotter och den, som prosten Lars i denna
stund behagade fästa tillsammans med henne, så att
de må hädanefter vara ett trolofvadt par.“
Då framträdde Axel med värdighet: “Jag har
blifvit så understödd och uppfostrad af den, som jag
ansåg för min moder, att jag lärt mig söka äran på den
väg, der hon finnes. Jag behöfver hvarken stamträd
eller gods för att vara ädel. Och jag har nog
egendom i detta svärd, som jag härmedelst inviger åt min
konungs tjenst. Jag yet att fäderneslandet behöfver
krigare i denna stund, och jag skall på krigets bana
vinna den ära, som jag känner att jag föddes till,
ehuru denna dags händelser tyckas fråntaga mig den.“
Han drog värjan och fortfor: “Och då jag icke
kunnat förverka den ryttmästarefullmakt, som blifvit
mig skänkt af eder, grefve Magnus Stenbock“ — han
vände sig till den obekante krigaren — uså uppmanar
jag de unga män, som här äro tillstädes, att förena
sig med mig till striden för konung och land, under
grefve Stenbocks befäl!“
“Grefve Magnus! Grefve Stenbock!“ utropade
ynglingame om hvarandra, “ja, vi vilje följa honom!
Gud välsigne honom, den tappre konungavännen! Gud
välsigne konung Carl!“
Alla rusade fram att vidröra hjeltens kläder, och
de flesta ynglingarnes fingrar sträcktes mot höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
