Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen sade han: »Om J, nådigste
herre, följt mitt råd och efter domen
lagt hertig Johans hufvud för hans fötter,
så vore detta ogjordt.» — »Du säger
något,» svarade konungen. Erik steg
derefter ned från tornet, och satte sig i
spetsen för sina hofmän. Han gjorde med
vild tapperhet ett utfall emot Brunkeberg.
Sjelf fäktade han i spetsen för sina trupper,
och sökte sin broder Johan. Denne var
dock icke med i striden. Hertigarnes folk
måste vika tillbaka till Rörstrand, och
konungen återvände till staden.
Nu blef frågan om underhandlingar.
Men hvarken hertigarne, eller borgerskapet
i staden, eller Dalkarlarne ibland
konungens folk ville ingå på några vilkor,
förr än Jöran Persson blifvit utlemnad.
Konungen gjorde motstånd, men måste
slutligen bevilja vilkoret. Dalkarlarne
uppsökte kansleren. Han gjorde motstånd,
men blef öfvermannad och med våld
tagen. Då han hörde, att konungen lemnat
tillstånd dertill, yttrade han; »Förr hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
