Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morbror, Sten Lejonhufvud,, skyndade främst,
för att hafva äran af konungens fängslande.
Utan att ana faran, satt Erik i kyrkan
för att afhöra ottesången. Några trogna
undersåter varnade honom hastigt, och
han skyndade ut med sina drabanter.
Fienderna voro redan på Stortorget.
Konungen begynte att springa, för att först
hinna fram till slottsporten. Den hatfulle
morbrodern red honom fatt, riktade sin
pistol på honom, och befallte honom
gifva sig fången, eller dö. Erik fällde
värjan och gaf sig. Men en af hans trogna
drabanter genomborrade i detsamma herr
Sten. Den befriade konungen upptog sin
värja och anföll Dela Gardie, hvilken han
sårade i armen. Genom hans egen tapperhet
hejdades sålunda de anfallande, och han
kom med sina drabanter lyckligt in på
slollet, hvars portar stängdes.
Dalkarlarne, som utgjorde slottets
besättning, lofvade att icke öfvergifva
konungen; men då Per Brahe vidtalade dem,
syntes de ej obenägna att uppgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
