- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
49

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

49

heten att blottställa sin egen person för krigets lifsfaror.
Sådant väntar man snarare hos en ung hjelte, mindre
hos en äldre krigare och mindst hos en, som är den
djupaste statsman tillika, allsicke väntar man det hos
en fältherre, som är särskildt känd för den egenskapen
att vara en mycket försigtig härförare. Att Gustaf
Adolf, detta oaktadt, var den oförvägnaste slösare med
sitt eget lif och att det slöseriet följde honom genom
hans mognaste mannaålder måste häntyda på ett djupare
ursprung än vanlig obetänksamhet, likasom det,
sammanlagdt med kölden i politiska och försigtjgheten i
strategiska beräkningar, visar, huru motsatta själsriktningar
möttes i hans väsende, hvilket just derigenom blef så
rikt och mäktigt att omfatta en så mångsidig
verksamhet, genomträngande hvarje del och genom delarne det
hela. Det är en sak, som den första blicken på Gustaf
Adolfs historia ser, att krigisk tapperhet, det animala
modet, hos honom fanns i en aldeles öfvermåttlig grad;
men hvadan det kom att detta mod just hos honom,
den mycket tänkande ynglingen o<^h vise mannen,
stegrades till den blindaste oförvägenhet, detta fordrar en
närmare betraktelse. Den saken öpnar för åskådarens
blick det djupaste djupet i Gustaf Adolfs hjerta.

Ar 1627, under preussiska fälttåget, då konungen
under ett handgemäng och vid en recognoscering, ifrån
hvilken det ville synas såsom skulle han kunnat hålla
sig borta, blef två gånger sårad och med ögonskenligaste
lifsfara, funno sig Rikets Råd nödsakade att göra
föreställningar. De bedja Gud gifva Hans Kongl. Maj:t
det sinnet, att afhålla sig ifrån sådane "ringa occasioner
och sin höga person summæ rerum reservera." Johan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free