Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manliga medlemmar dunkade honom i ryggen och
försäkrade, att han var en hederskula i alla fall och
uppmanade honom att stå på sig, så en ringa tröst
fick han ju alltid. Men Frasse hade den egenheten
att mera rätta sig efter damerna än andra parten,
hvadan han ändå såg en smula vingklippt ut.
Så ringdes första varningen och den fruktansvärdt
afskedstagna unga damen knycklade in sig i ett
kupéhörn bland blommor och sydfrukter och
konfektpåsar. Naturligtvis var det ingen brådska alls.
Italienska tåg gå aldrig på utsatt tid, och den här
gången var det någon hög järnvägstjänstemans äldre
kvinnliga släkting, som hade så mycket att säga ett
par andra släktingar, att hon omöjligt kunde förmås
taga plats i en kupé. Lyckligtvis var kusinen till en
ännu högre tjänsteman med, och då
stationsinspektoren fått veta det, lät han lyfta upp gumman hvar
som helst och blåste af tåget.
När det ändtligen gick, hurrades det friskt från
kotteriet, hvilket besvarades med många »paa
gjensyn» o. s. v.
— En sabla klämmig tös var det, sade Frasse.
— Men nog hade hon konstig smak i vissa fall. Som
nu till exempel med mej, för att bara nämna det.
Skulptören höll varnande upp ett pekfinger och
rådde honom att tiga två minuter på försök. Frasse
svarade att han inte ämnade öfveranstränga sig, och
därvid blef det.
— Det var den första, som trillade ut ur
kotteriet, sade han. — För resten tiger jag aldrig.
— Nå, hvem gör nu det? sade alla de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
