Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett: aj for fanden! och västgöten påstod, att man
sof bättre efter öl.
— Ne, suckade Frasse. — Nu reser den ena hem
i veckan.
— Jaså, det ä hon? — Skulptören gäspade. Han
hade mottagit så många af Frasses förtroenden, att
han blifvit litet trött.
— Att du, som ä gammal å erfaren å allt möjligt
ledsamt, ska begå dylika misstag.
— Följaktligen den andra.
— Träbeläte! fnurrade Frasse — det ä
ingendera.
De andra tre sågo öfverraskade på Frasse, och
västgöten förklarade, att nu visste, han inte hvilken
sort, som skulle anses bäst.
— Men det blir den andra, det tycker jag till å
med en gammal stenhuggare kunde gissa. När
ingen mer finns kvar så... hå, hå, ja...
— Tillåt mig gratulera!
— Tack, tack! — Frasse föreföll tankspridd, och
när han funderat en stund, sade han: — Eftersom
det nu ä afgjordt, så tycker jag, vi skulle ha något
lifvadt för oss, innan det börjar.
Alla tre funno det förståndigt resonneradt. Man
diskuterade en halftimme om, hvad som var roligast
och fann, att en fest enbart för kotteriets manliga
afdelning skulle bli synnerligen treflig.
— Bara som en liten omväxling, sade västgöten.
— Ja, instämde de öfriga, och Frasse gnolade
»inga damer, inga damer» med en kläm, som nästan
antydde en öfvertygelse. Norrländingen och
sekreteraren skulle få sin påstötning omedelbart; litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
