Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år å en skvätt till — och en hvar brukade föra de
vanligaste slagorden på tungan: modärna
människor, kulturprodukter, kosmopoliter och hela
förrådet. Men nu voro de vackra fraserna fullkomligt
värdelösa. Den kvällen sprack kotteriet definitivt.
Den danska damen, som skulle fara hem, var inte
hälften så pigg på saken som hon, hvilken skulle
stanna. Ett ögonblick såg det ut, som om de ämnat
byta roller. Det slutade med en öfverenskommelse
att göra sällskap om ett par dagar.
— Vänta två till, får ni oss med, föreslog
skriftställaren.
De hade inte tid, och skriftställaren frågade sin fru
på fullt allvar, om de ej genast skulle skudda stoftet
från sina sandaler och ge sig af utan vidare.
Tyvärr var det omöjligt, och gamla karlen suckade djupt
öfver sin malvoisir.
Det var för resten fler än han, som suckade den
kvällen. Nästan alla gjorde det men med en
underton af glädje och förhoppningar. Endast Frasse
och sekreteraren sågo nedslagna ut. De voro bägge
dömda att stanna och blefvo nästan otrefliga fram
på natten. Frasse kinkade öfver »det sabla
stipendiet», som lade band på innehafvarens rörelsefrihet.
Man sökte trösta honom med, att han hade hela
världen med undantag af Sverige till sitt förfogande de
närmaste åren. Å Frasse svarade, att han gaf
hela världen tusan, för just nu behöfde han bara
Sverige. Han sökte en oädel tröst i föresatsen att
vräka bort pengarne och inte måla alls. Sedan drack
han privatim med sekreteraren och föreslog, att de
skulle resa hem incognito, strunta i befattningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
