Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
namn, äh, ogräs ä ogräs, vet jag. Betulander ropade
förargad, att lärda och fina herrar kallade plantan så.
— Åhörarna skrattade åt hans försäkringar och
menade att det varken gjorde till eller från.
»Har han för rexten någon nytta av sin lärdom?»
frågade hemmansägare Andersson försåtligt. »Nä,
den ger honom inte så mycket som till matsnus en
gång. Töcken lärdom kan en gott vara utan.»
De kringstående instämde och Betulander gick,
förargad över motståndet. Han märkte att den beundran
hans energi väckt med ens försvunnit, då han skilde
sig från omgivningen. En osynlig cirkel hade
plötsligt dragits kring honom och hans kobbe och besöken
därpå upphörde. Det föreföll, som om Anderssons
försmädliga grin öppnat ögonen. Grannarna sågo, att
Betulander ej fångade fisk, ty han ägde ingen del i
vattnet, lika litet skördade han säd, efter som hans
klipphäll ej rymde några åkrar. Trots sina blommor
och de sällsynta träden var han en fattiglapp och vad
man förr funnit berömvärt blev blott ett bevis på
högfärd, ett bevis, som namnförändringen styrkte.
Genast lade man märke till, hur rök ibland under flera
dagar ej steg upp ur hans skorsten, och drog den
slutsatsen, att han ingenting kokade. När så hustrun
oförbehållsamt berättade att bröd stundom saknats i huset,
var visshet vunnen. De händer, som förut räckts till
hälsning, sutto fastnitade i kavajfickorna, och litet
emellan inträffade det, att man ej låtsade höra hans
god dag! Betulander förlorade mycket på namnför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
