Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
att få. Han hade icke mer än hunnit känna sedlarna
i sin hand, förrän det åter knäppte till i huvudet.
Fyra dagar senare kom han redlöst drucken
tillbaka från Stockholm. Han hade sökt upp professorn
men yttrade aldrig något om mottagandet.
»Nå, det kan man väl tänka sej, att en full å
snu-sig bonde blir åthutad, om han tränger sej på bättre
folk», sade gumman Westergren en tid efteråt till mor
Betulander.
»Jesus, hon har då den värsta truten på hela ön.»
»För det tackar jag dagligen och stundeligen min
himmelske fader. För det behövs allt, när svultna
käringar vintertiden kommer å vill låna mjöl å kaffe,
som di sedan aldrig betalar igen.»
Mor Betulander gick sårad, mest därför, att det
denna gång fanns ett uns sanning i gumman
Wester-grens ord.
Professorn kom icke tillbaka till ön. Betulander
glömde honom visserligen ej, men de råkades aldrig
mer. Professorn hade också gott minne och under de
närmaste åren skaffade han Betulander en hel del olika
beställningar å växter, som funnos på ön, eller
insekter, som skulle fångas. Betulander pressade
blommorna eller preparerade materialet på ett sätt, som alltid
väckte mottagarens belåtenhet. På så sätt kom han i
förbindelse med lärt folk och litet emellan hände det,
att hans tjänster på egen begäran likviderades med en
bok. När den väl anlänt läste Betulander dag och
natt, sedan återgick han till slitet för födan. Som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
