Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
kar och småaskar. Ingenting var i stånd att skingra
hans nedslagenhet.
Hela nästa dag var han bitter och orolig. Först
när båten lagt till och han av karlen vid förändan
mottagit två literbuteljer, blev humöret litet bättre.
»Det ä gott att ha brännvinet», sade han grumligt.
Gasten nickade, han tyckte detsamma.
Den natten låg Betulander i skogsladan. Han visste,
att ägaren förargade sig däråt och det ökade i någon
mån hans nöje.
När Betulander druckit en halv liter såg han allting
ljusare. Hans eviga längtan efter det oupphinneliga
domnade bort, och denna kunskapstörst, som långsamt
dödade men också tvingade honom att leva, släcktes
av brännvinet. Han skulle för alltid stanna på sin
kobbe ... det skulle han ... Han blev aldrig i tiden
någon annan än arbetskarlen Per Anton Betulander,
men han ägde ett minne som ingen annan ... stor sak
i det också! Skål, kända och okända, fattiga och rika!
Alla äro vi småländingar inför vår herre. Inte gjorde
det någonting, om man svalt en vinter mer eller
mindre, inte så länge en nådig försyn tillät att glädje och
värme såldes på buteljer.
Betulander föll baklänges i höet och slöt ögonen.
Buteljen höll han trofast tryckt mot vänstra sidan,
närmast hjärtat. Han litade på sin sinnesnärvaro, ty
hur drucken han än blev, lät han aldrig en droppe
spillas. Därpå behövde han ej tänka. Varför skulle
han också det, när så mycket annat upptog honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
